Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befalla, och naturen måste lyda. Tanken kom på
honom i ensamheten, dit han tagit sin tillflykt för
att efter dopets invigning vara ensam med sin Gud.
Hungern gjorde sig kännbar. Stenar kantade
stigen. En viskning hördes i hans själ: Är du Guds
son, så bjud dessa stenar att bliva bröd. Men Jesus
hade genom sitt umgänge med Fadern i bön och
betraktelse och genom sitt fördjupande i de heliga
skrifterna fått klarhet om, att hans Messiaskall var
helt annorlunda beskaffat. Han svarade och sade:
»Det är skrivet: ’Människan skall leva icke
allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds
mun’.» (Matteus 4: 4).
När Matteus med denna frestelse sammanställer
den svindlande tanke som genomilade Jesus, då
han stod på templets krön, så beror det icke på,
att dessa två frestelser sammanhänga i tiden och
rummet, utan det kommer sig därav, att båda
härröra från samma Messiastanke. Folket kände
honom icke, och gav han sig tillkänna, skulle de
kanske le åt honom, förakta honom, håna honom;
jaga bort honom som en svärmar e eller stena
honom. I Messias’ makt måtte väl ligga medlet att
bevisa hans gudomliga kallelse och övertyga de
motvilliga om vem han var. »Därefter tog djävulen
honom med sig till den heliga staden och ställde
honom uppe på helgedomens mur.» (Matt. 4: 5).
Men ingenting är mera underbart i Jesu liv än den
osvikliga klarhet, varmed han avvisade de gängse
och i sig själv höga och av de gudfruktiga själarna
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
