Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor utlägga snaror för varandra och söka störta
varandra i elände med vett och vilja, med slug
beräkning. Psalmisten klagar, att man lägger sig i
försåt vid gårdarna. Fiendens ögon lura på den
olycklige. »Han ligger i försåt för att gripa den
arme, i det han drager honom in i sitt nät. Han
trycker sig ned, han ligger på lur, och de
olyckliga falla i hans klor. Han säger i sitt hjärta: »Gud
förgäter det, han har dolt sitt ansikte.» (Psaltaren
10: 9—11). »De rota sig samman, de lägga försåt,
de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.»
(Psaltaren 56: 7). ;
Men frestelsen kan, som vi här se, även
förestavas av idel goda tankar. De hava det felet, att de
aro människotankar. Frestelsen består i att vi
räkna efter människosätt, icke efter Guds sätt. Vi lyda
hellre vår egen uträkning, vårt egensinne, vår
maktlystnad, vår sårade fåfänga och dess ingivelse.
Ack, vi lyda hellre vår svaga kärlek, vår tanklösa
välmening, vår klemiga ömhet, vår fåvitska
förhoppning, vårt högmod, än Guds röst. Vi kunna lätt
intala oss själva, att vi böra gå en annan väg än den
som Gud har föreskrivit och som Frälsaren har
gått, nämligen den vägen, som består i att
övervinna oss själva och vår egenvilja och låta Guds
vilja ske. Martin Luther svarar i Lilla katekesen
under tredje bönen på frågan »Hur sker det?» »När
Gud bryter och förhindrar vår köttsliga vilja och
förtager allt ont råd, djävulens och världens
anslag, vilka icke tillstädja, att vi helga Guds namn,
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
