Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom att lätta hjärtat i en uppriktig och
modig bön, som icke skyr att säga ut vad hjärtat bär
på, även om det skulle tyckas vara vådligt att
vidkännas dylika tankar, får bedj aren av Gud stillhet
och styrka. Gud besvarar bönen med att skänka åt
den kämpande bedjaren kraft och klarhet. Således
består bönens väsen i, att den bedjande förnimmer
Guds närhet. Jesus kände att han icke var ensam,
utan att Gud var med honom. Han hade sagt: »Se,
den stund kommer, ja, den är redan kommen, då I
skolen förskingras, var och en åt sitt håll, och
lämna mig allena. Dock, jag är icke allena, ty Fadern
är med mig.» (Johannes 16: 32). Vi besanna i våra
små och större angelägenheter, vad aposteln
skriver i Fiiipperbrevet 4: 6—7: »Gören eder intet
bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva
kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med
tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt
förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i
Kristus Jesus.»
För oss gäller samma bönens lag, för oss finnes
samma faderliga barmhärtighet och bönhörelse,
som för frälsaren i Getsemane. Men villkoret är
att kunna säga inför allt det som Gud sänder och
likaså inför det, som Gud bjuder: »Ske din vilja,
icke vad jag vill, utan vad du vill.»
Dig vare därför lov och pris!
Ack, låt din glädjeande vis
Mitt sinn* och hjärta styrka,
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
