Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller människorna, det opersonliga eller det
personliga. Regeln blir icke likadan i båda fallen. Aposteln
anför i texten exempel på vardera. Han säger: De
som hava hustrur må vara såsom hade de inga. För
oss, för vilka äktenskapet är ett personligt
förhållande i ännu högre grad än för aposteln och för
hans samtida, får denna regel en annan innebörd,
än när aposteln talar om tingen, om det
opersonliga. Då säger han: De som köpa något må vara,
såsom finge de icke behålla det.
Olikheten beror därpå, att de opersonliga håvorna
endast äro medel för vårt jordiska värv, redskap som
vi utan saknad lämna, när arbetet är slut. Men
människan får aldrig och kan aldrig användas såsom ett
medel (att rätt bruka och sedan lämna). Människan
äger ett eget mål, som dock förfelas om människan
vill vara sig själv nog och tänka endast på sig själv,
och som vinnes endast i personligheternas
gemensamma rike, i Guds herravälde. Den enskilda
människan har i Guds rike alltid ytterst sig själv till mål.
Hon mister sig själv för att vinna sitt sanna liv i
Guds värld. Hon får icke bli allenast någon annans
mål. Dock finnes det undret, att en annan människa
inräknar hennes rätt fattade livsmål i sin egen
bestämmelse. Detta är väsendet av den sanna,
personliga kärleken. Den enes ändamål blir icke förryckt
eller förminskat genom att inordnas i en annan
människas uppgift och självförverkligande. Utan båda
vinna sig själva genom att mista sig själva och finna,
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
