Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Himmelrikets nitälskan
Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Evad
jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår
mina tankar fjärran ifrån. Evad jag går eller
ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är
du förtrogen. Vart skall jag gå för din Ande, och
vart skall jag fly för ditt ansikte? Fore jag upp till
himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i
dödsriket, se, så är du ock där. Toge jag
morgon-rodnadens Vingar, gjorde jag mig en boning ytterst
i havet, så skulle också där din hand leda mig och
din högra hand fatta mig. Och om jag sade:
’Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring
mig’, så skulle själva mörkret icke vara mörkt för
dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret
skulle vara såsom ljuset... Utrannsaka mig, Gud,
och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina
tankar och se till, om jag är stadd på en olycksväg,
och led mig på den eviga vägen.» (Psaltaren 139.)
Texten lyder:
»Jesus framställde för sina lärjungar denna
liknelse: ’Det är med himmelriket, såsom när en not
kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla
slag. När den så blivit full, drager man upp den på
stranden och sätter sig ned och samlar de goda i
kärl, men de dåliga kastar man bort. — Så skall
det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut
12 — Söderblom.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
