Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lära och lovsång
Lära och lovsång, kunskap och tillbedjan, hava
de något att skaffa med varandra? Är det icke
fast mer angeläget att de hållas isär? Lovsång och
tillbedjan uppbäres, om den är sann och uppriktig,
av en hänförelse, som icke har mycket utrymme
för det kritiska förståndet. Kunskapen å sin sida
bör så långt det är möjligt frigöras från känslor
och stämningar, som kunna otillbörligt påverka
dess grundliga och oförvillade prövning. Ingen
högre och ädlare förmåga är människan given än
tanken, tanken som inom sig rymmer och äger en
värld, större och märkligare än universums alla
solsystem, tanken som mäter det omätbara och som
väger det ovägbara, tanken, den evige Andens
utflöde och kraft, som gör den svaga
människovarelsen till skapelsens herre.
Även när det gäller Gud och de eviga tingen, är
det människans heder och heliga plikL att till det
yttersta, så långt hon orkar, använda tankens
klarhet och skärpa, dess genomträngande allvar och
dess bästa regel. Den andliga lättjan vill
annorlunda. Den vill i religionen röra sig med ett
känslosamt och godtyckligt hur som helst eller med ett
bekvämt eftersägande. Men alltifrån Paulus ord
om den visdom, som han talade bland dem, som äro
fullmogna, och hans viljestarka andes ansträng-
16. Söderblom IL
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
