Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Gud är kärlek, tian kan hylla läran om att
skriften är ord för ord av Gud ingiven och ofelbar, att
mellan dess olika delar icke finnes någon skillnad
med hänsyn till deras inre värde, emedan det yttre
bibelordet äger värde i och för sig på grund av sin
uppkomst utan hänsyn till innehållet, under det att
han samtidigt söker och finner verklig uppbyggelse
och näring för sitt kristendomsliv endast i de delar,
som hans ande med omedelbarhetens visshet finner
innehålla den kristna sanningen. Detta
egendomliga förhållande vore omöjligt, ifall kristendomen
utgjorde en lära. Denne man äger ju kristendomen,
men av kristendomslära föga, och vad han äger är
endels oriktigt. Vore kristendomen en lära, så
skulle besittning av en högre kristendomslära
tillkännage, att man vore i högre grad kristen och
tvärtom.
Vi kunna belysa denna sak med exempel från
ett område, som ligger religionen nära, från
människans sedliga liv. Det är mig möjligt, om jag eljest
äger de vetenskapliga förutsättningarna därför, att
uppställa och antaga en hög och fullständig
sedelära, utan att för egen del vara en sedlig karaktär.
Jag kan på etikens område hylla och förkunna och
sålunda teoretiskt taget besitta en hög moral — och
själv icke vara sedlig. Jag kan rentav värdera
människor, alltefter som jag finner dem handla
osjälviskt, och med säkerhet och skärpa bedöma dem
efter en hög sedlighets fordringar, under det att jag
själv är oberörd i mitt liv av denna sedlighet. Å
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
