Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapligt, tekniskt och med hänsyn till
levnadsvillkorens stegring så högt utvecklade kultur. Är den
västerländska civilisationen dömd? Eller skall ur
förödelsen framgå en i något hänseende högre
mänsklighet? Vi höra om sublima prov på
pliktkänsla, självtukt, villig försakelse, uppoffring och
inbördes hjälp. Sådant höjer människovärdet. Vi
böja oss i vördnad och förödmjukelse och prisa
Guds makt hos svaga människor. Och vi bedja att
om en ljusning skönjes, den må bliva klar dag.
Men än mer uppenbara äro krigets vådliga
verkningar, som ödelägga icke blott hem och lycka utan
även moralens helgd och god och stärkande sed. Vi
se i våra neutrala länder, huru band slitas, som
avhållit människor från brott. Fortsatta
rubbningar i gängse förhållanden bliva frestelser, för vilka
många falla. Förlängning av krigstillståndet
försvårar återgången till fredens värv. Man har yttrat, att
det efter detta krig skall finnas endast besegrade,
men inga segrare. Vare därmed huru som helst,
visst är att vilken utgång kriget än får, skall det
finnas en besegrad, nämligen vår blodigt
sönderslitna kristenhet och den mänsklighet, som mistat
dagens och morgondagens arbetare och ödelagt
gårdagens arbete.
Därför hålla vi tanken på fred levande och
välsigna alla strävanden för en rättfärdig och
varaktig fred. Låtom oss icke förtröttas att, trots de
gränser kriget drager, endräktigt och med renade
hjärtan ropa till en och samme Gud och Fader, så
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
