Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår civilisation med dess växande behov och
beroende, dess förströelse och dess arbetstakt?
Frestad till en fåfäng möda,
Vill ja g ofta i min nöd
Göra stenarna till bröd
Och min själ en usel föda
Leta i det stoft, som än
Aldrig kunnat mätta den.
(Sv. Ps. 70:5.)
Apparaten växer oerhört. Men på samma gång
förslöas lätt känslan för de andliga värdena. De
enkla, eviga frågorna om rätt och orätt, gott och
ont te sig nästan gammalmodiga i en värld, som
för de yttre sinnena blivit så förvandlad, som det
tyckes, så mycket rikare och intressantare än förr.
På alla områden kan detta iakttagas. Gör man en
resa, så blir den behagligare, ju mindre man har
med sig utom det nödvändiga. Men hur vanligt är
det inte i vår tid, att man enligt Böndagsplakatets
ord »glömmer levnadsfärdens mening och mål för
allehanda bestyr med bagaget». Se på dessa resande,
som släpa med sig koffertar i oändlighet. Har
ingenting kommit bort? Är det med alltsammans? Nu
blev den kofferten kvarglömd. Man måste
stanna eller telegrafera eller resa tillbaka. När man
väl en gång är framme, skall allt transporteras
från tåget. Åter igen nya bekymmer. Den
resande själv blir ett kolli i bagaget och har
det egentligen bara mycket bekymmersammare
än det döda bagaget. Uppriktigt sagt tyckes
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
