Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan ed. När han säger: »I skolen alls icke svärja»,
betyder det: Blott de eder, som äro förbundna med
tanken, att man är förpliktad till sanning, endast
när man till sina ord fogar en ed, äro förbjudna.
Vilken konstig utläggning av Jesu enkla ord! Och
vilket försvagande av motsatsen mellan Jesu nya
bud och det som var sagt till de gamle!
Nej, Jesus har rent ut förbjudit gudsrikets
medlemmar all ed. Icke blott Tolstoy och
bergspredikans kritiker, filosofen Renouvier, utan även flere
exegeter före dem, såsom Meyer och B. Weiss, hava
insett det. Likheten med esseerna, som enligt
Josephus även undveko eder,[1] bör ingalunda
förskräcka oss, utan den bekräftar vår tydning, även
om vi med hänsyn till de grundväsentliga
olikheterna mellan Jesus och esseerna t. ex. i
renhetsbuden och sabbatslagen, men även i ställning till
svärjandet, i det att esseerna av varje ny medlem
krävde en »förfärlig» ed, icke kunna därav draga den
slutsatsen, att Jesus var en essé. Även av andre
judiske lärare äro utsagor oss bevarade, som kasta
ett klart ljus över Jesu edsförbud. I Midrasch
Rabbot till 4 Mosebok 30: 3 och andra ställen i den
talmudiska litteraturen, som Chwolson anför i sitt
arbete om Jesu sista påskmåltid, anmärkes, att man
icke bör svärja, även när man svär sant. En rabbi
sade enligt Midrasch till Ruth 3: 18: »Hos den
rättfärdige är ’ja, ja’ och ’nej, nej’.» I de fromme
judarnes religiösa praxis har dena starka motvilja mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
