Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - III Den revolutionära tolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ægteskab’ (vilket Notabene Gud fraraader, saa han
altsaa mener, at det Vigtige er at lade være at gjøre
’dette vigtige Skridt’) ’skulde jeg gjøre dette uden
at sikkre mig Guds Velsignelse’.»
Men medan den ryske diktaren i glödande optimism
redan ser ett paradis spira upp på jorden av
den ordagranna lydnaden för bergspredikans bud,
sådana han fattar dem, är den danske tänkaren
helt eskatologiskt och individualistiskt sinnad. Den
största förolämpning, man kan göra kristendomen,
är enligt honom att spåra dess inflytande i samfundets
kultur och prisa dess storhet som släktets
uppfostrare. Kristendomen är den enskildes sak,
några enskildes, som i det fruktansvärda Enten-Eller
välja den gruvliga[1] lotten att följa Kristus.
Skulle vi kunna spörja Kierkegaard om Tolstoys
avsikt och förhoppning att medels bergspredikan i
ett slag förvandla och kristna den mänsklighet och
kristenhet, vars samfundsordningar och livsvillkor
de båda i samma bergspredikans namn förklara
oförenliga med det kristna ståndet, skulle han giva
ungefär samma svar som Renouvier, änskönt i en
motsatt uppskattning av de båda faktorerna:
Bergspredikan kan icke såsom Tolstoy vill, införas
oförmedlat i vårt mänskliga samfundsliv. Kierkegaard
motiverar: Kasta icke pärlor för svin, förvärldsliga
ej det, som ej hör världen till. Renouvier påvisar,
att bergspredikan skulle verka upplösande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
