Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - V Luthers tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av de underbaraste medel, varav Gud betjänar sig
för människosläktets uppfostran. När vi beskåda
statens rättsbildning i folkens historia och se, huru
rätten i hårt, samfällt arbete så småningom
utvecklar sin stränga höghet, betagas vi av en känsla,
liknande den Kant förnam inför stjärnhimmelen och
det mänskliga samvetet. Ty vi tro oss skönja fållen
av den eviga, gudomliga rättfärdighetens mantel.
Det gäller redan om det hedniska samfundet. Jag
påminner endast om den gamla germanska
rättsbildningen. Så har även kristendomen från sin
begynnelse betraktat överheten och rättsstaten såsom
av Gud stiftade, välsignade anordningar, vilka den
kristne är såsom sådan skyldig lydnad,[1] och för
vilka de första århundradenas kristna bådo, även
när de förföljdes av statsmakten. I denna höga
uppskattning av samfundsordningen ligger, såsom
Leopold von Ranke så starkt framhävt, en oberäknelig
styrka hos kristendomen. Först den evangeliska
tron har, principiellt redan hos Luther och sedan
allt fullständigare, tillgodogjort sig denna äkta
kristna tanke. »Staten uppfattas av katolicismen
antingen såsom den syndiga världens form eller
såsom Guds ordning med den inskränkningen, att den
står efter den kyrkliga rättsordningen i värde och
har att obetingat foga sig efter dess anspråk. I
protestantismens uppfattning är staten såsom det
mänskliga handlandets rättsordning ett gott, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
