Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - V Luthers tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
psalmen rent av kallar gudar, avspeglar sig samma
rättfärdighetsbegrepp. Hela den israelitiska
litteraturen, framförallt psaltaren, vittnar om, att
domarens åliggande icke är endast laglydnad i rent
juridisk mening, utan att den framförallt betyder att
hjälpa änkan, den faderlöse, främlingen, den ringe
och torftige. Samma föreställning finna vi hos
Israels äldre och mäktigare anförvanter i öster. Även
efter babylonisk åskådning hörde det till den
rättfärdige domarens väsen att särskilt med iver åtaga
sig den svages sak.[1]
Med den nu givna översikten hava vi erhållit
nödig historisk relief åt det rättfärdighetsbegrepp, som
härskar i Jesu bergspredikan, och vars förhållande
till statens rättsutövning det här gäller att förstå.
Jesus fulländar det verk, Gud begynt genom
Moses och profeterna och som fortsatts under den
betydelsefulla tiden efter fångenskapen. Begreppet
Guds rättfärdighet undergår i Jesu liv och
predikan en dubbel, djupgående utveckling; dels riktar
sig Guds trohet på den enskilde, på den enskilda
människosjälens räddning och bevarande, icke på
kollektivenheten, folket, dels fullkomnas den trogna,
frälsande rättfärdigheten till att vara en förlåtande,
sig själv offrande kärlek. Så sker på Guds sida. Man
läse endast Luk. 15, Joh. 3: 16 och Mark. 10: 45. Så
även hos gudsrikets medlemmar, som enligt
bergspredikan skola likna Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
