Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - V Luthers tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har staten i sin offentliga rättsutövning rum för
en så beskaffad rättfärdighet? Det är visserligen
sant — och vi skola uppmärksamma det, när vi
komma till den särskilda behandlingen av budet att
icke stå emot den, som är ond — att den moderna
staten i detta stycke väsentligen förkristligats. Den
har funnit, att skydd för de nödlidande och svage
och sedlig förändring och upprättelse för de sedligt
fallne och brottslige verksammare än en blott
vedergällande och avvärjande rättsutövning tjänar
statens ändamål att genom rätten bevara och
befordra sig själv. »Straffets rättvisa består (enligt
Boström, a. a. § 7), däri, att det dels är lämpligt och
tillräckligt att undanrödja det hinder för
statsändamål, som brottet har förorsakat, men å andra sidan
ej heller överstiger denna gräns». Själva sitt
ändamål kan ju staten icke uppgiva. Det leder till
absurditeter och ytterst till statens upplösning, om man
av humanitär välmening låter sig förledas till
oklarhet i detta hänseende. När staten såsom sådan har att
göra med en missdådare, är dess första synpunkt:
huru skall jag skydda mig för honom och icke:
huru skall jag frälsa och upprätta honom. Även den
senare frågan måste sysselsätta staten, men endast
såsom medel för den förra. »Straffet är ett skydds-
eller försvarsmedel för statens förnuftiga intressen
och rättigheter» (Boström a. a. § 10). En
rättfärdighet, sådan som Jesus förkunnar, kan i följd av sitt
eget väsen till fullo tillmäpas endast i ett rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
