Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VII Jesu bud om äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jesus ej var pietetsfull på detta sätt.[1] När Jesus
fasthöll lagen om äktenskapet, så skedde det på
grund av personlig övertygelse om dess djupa, inre
sanning. Och fråga vi, vari denna inre sanning för
Jesus låg, kan svaret ej vara ovisst. Jesus var i
detta liksom i andra stycken en realist liksom ingen.
Han gick till verkligheten själv och trängde till dess
kärna. Han gick bakom Moses lagstiftning till
naturen själv, som var honom helig. Naturens verk,
som genom den naturliga kärleken förenar man och
kvinna till att bliva ett, var för honom Guds verk.
Det de naturliga känslorna hava sammanfogat, det
har Gud själv sammanfogat.
Det är sant, att denna Jesu enkla och radikala
regel, liksom i allmänhet Jesu evangeliums
förargelseväckande enkelhet, synes alltför enkel för
många kristna, som med sin höga andlighet nå upp
till stjärnorna och just därför löpa fara att stupa på
de små stenarna för deras fot. Man måste igenkänna
en viss ironi av Jesu ord om »vad Gud har
sammanfogat», i de äktenskap, som ingås på grund av
kontrahenternas kristlighet, ej på den naturliga
kärlekens, det är deri av Jesu ord helgade verklighetens
grund. Även om man bortser från den osedlighet,
som sådana äktenskap ofta ikläda sig, då kvinnor
över äktenskapets ålder äkta mycket yngre män, så
är en sådan förbindelse oriktig redan därigenom, att
den bygger på bådas kärlek till Gud, i stället för
bådas kärlek inbördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
