Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VII Jesu bud om äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personliga utvecklingen eller med de bedrövliga
sedliga följder, om vilkas allmänhet i det romerska
prästerskapet en var romersk präst kan upplysa,
eller såsom en bekvämlighet — utan såsom ett fritt
och verkligen buret offer. — Kyrkan ser fullväl, att
»det ogifta ståndet är ganska nyttigt för att med ett
sken av helighet omgiva hennes rike» (Augsb. bek.
apologi 11). Den utomkristna, för ett visst stadium
av naturreligionen utmärkande åskådningen, att
syndens rot är själva fortplantningsdriften, sitter
ännu djupt i kristenheten, även där den evangeliska
predikan givit en högre och bättre undervisning i
enlighet med Jesu ande, att »äktenskapet är för de
trogne ett rent och heligt stånd» (Augsburgiska bek.
apologi). Kyrkans historia visar fullväl vilken makt
en dylik utvärtes helighet haft på obefästade och i
de hedniska åskådningarna fångna sinnen.
»Epifa-nius klagar, att enkratiternas sekt förmedels sitt
förbud av äktenskap intagit de oerfarnes sinnen»,
som högligen förundrade sig och »höllo dem i stort
anseende, för att de avhöllo sig från äktenskap».
Ja, ännu längre tillbaka i kyrkans historia, redan i
våra kanoniska urkunder, 1 Tim. 4:1—3, hade man
erfarenhet av massornas beundran för sådana
»villoandar, som förbjuda äktenskap och mat, som Gud
har skapat för att med tacksägelse mottagas av
dem, som tro och hava lärt känna sanningen».[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
