Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VII Jesu bud om äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enastående storhet ligger däri, att han till skillnad från
Johannes Döparen och alla »de som storma fram
och rycka himmelriket till sig» Matt. 11:12, företer
en skepnad av harmoni och en fullkomlig
mänsklighet, som, när allt kommer omkring, ger ett
berättigande åt det nutilldags förkättrade ordet om
Jesu »äkta humanitet». Det anförda må vara
tillräcklig förklaring, varför jag ej känner mig fullt
övertygad om, att frågan om Jesu äktenskapslöhet är
besvarad med hans ord Matt. 19:12. För mig hör
detta likasom så många andra drag i Jesu
personlighet till de öppna spörsmålen, i vilka hans
ojämförlighet med det vanliga människomåttet betygar sig.
Man begår ett vanligt fel, när man utan vidare
kommenterar Jesu åsikt om äktenskapet[1] med
Pauli ord i I. Kor. sjunde kapitel. Paulus själv har
varit samvetsgrannare, när han vv. 10, 12 och 25
uttryckligen gör åtskillnad mellan Herrens föreskrift
och sina egna meningar. Och han hade mer
anledning än han själv trodde därtill. Med sina
uttalanden om det ogifta ståndets bestämda företräde vv.
1, 7, 8, 32—34, 37, 40 och äktenskapets karaktär av
nödfall v. 9, uttalanden, som ägde samband med
Pauli övertygelse om Herrens snara tilkommelse
och denna världens slut v. 26,har Paulus[2] trots all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
