Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VIII I skolen alls icke svärja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tala sanning lägger en ed för en sådan
ingenting. Guds namn dragés i smutsen — och
samhället har intet gagn härav.
Återstår då flertalet av dem, som befolka våra
av kristendomen påverkade samhällen. Kristna
kunna de ej kallas i egentligaste mening, de
hava därför inga samvetsbetänkligheter för eden
såsom sådan. Dock kvarlever hos dem fruktan för
Gud, icke såsom religion i strängare mening, det
är såsom förtröstan och kärlek till Gud och lydnad
för hans bud, utan i form av vidskepelse. Därför
känna de sig av eden i större eller mindre mån
förbundna och skrämda att tala sanning eller hålla sina
åtagna förpliktelser. Behöva vi påpeka, att en dylik
ed är blottad på allt religiöst och sedligt värde? Den
gudstro, till vilken samhället i sådana fall vädjar,
är av samma slag, som den Jakobs brev åsyftar, då
där säges: »Även de onde andarne tro det och bäva.»
Vill man se ett drag av kristlighet i eden, där den
är verksam, må man ej draga sig för den
oundvikliga konsekvensen att tillerkänna de onda andarne
kristlig religion.
Vi tala icke här om sådana fall, där eden endast
är en högtidlig form, avsedd att ge religiös helgd
åt en sak. Då bör den ersättas med en bön. Vore
den, som begår eden, en kristen människa, skulle
han lyda Guds bud utan ed. Talar han sanning
endast i följd av eden, då är handlingen berövad sitt
sedliga värde, enär den framkallats av fruktan, ej
av kärlek till sanningen. I detta fall har visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
