Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VIII I skolen alls icke svärja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staten till skillnad från de tre andra fallen gagn av
eden såsom ett medel att få fram sanningen eller
förplikta till lydnad och trohet. Men på religiöst
och sedligt värde är eden blottad här likaväl som
eljest.
Det är svårt att förstå, att ett resonemang
sådant som följande, kan av en av Nordens främste
etiker få plats i en kristlig etik, utan att ställas
under synpunkten av att vara en nödfallsutväg.
I Martensens etik läsa vi bland annat dylikt: »Att
alls icke avlägga någon faned är även betänkligt.
Genom att underlåta denna högtidliga handling
förslöar man känslan av sakens stora vikt och låter
tillika hela frågan om förpliktelsen stå öppen
och oavgjord såsom något, som ännu kan vara
föremål för diskussion, vilket det likväl alls icke får
vara.» Frågan om förpliktelsen skulle för en
kristen vara öppen utan ed! Denna väv av sofismer
sönderslites obarmhärtigt av Jesu ord i bergspredikan.
Men faktum kvarstår. Staten har i vissa fall gagn
av eden. Detta är intet glädjeämne, utan ett bevis
på människohjärtats hårdhet. Men det är en viktig
faktor i statens och rättslivets funktioner. Frågan
blir från statens synpunkt här en rent empirisk
fråga. Finnes det inom samfundet så många, som
medels ed tvingas till en sanning, som de eljes skulle
förtiga eller förändra, eller till en trohet, som de
eljes ej skulle iakttaga, att staten icke utan skada
för rättens utövning och för fullföljande av sitt
eget förnuftiga ändamål kan undvara eden? Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
