Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IX Stå icke emot den, som är ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jord. Gentemot det fysiskt onda utsög icke denna
mun pestbölderna, utan han botade de spetälska
och upptog en oförsonlig, segrande strid mot all nöd
och allt elände. Det förfarande, Jesus anbefaller, är
varken stoicismens kalla eller buddhismens
varmhjärtade resignation och lidelsefrihet inför alla
livets förhållanden, ej heller buddhismens (eller
esseernas) abstrakta bud att ej tillfoga något väsen
skada. Det bär icke heller fransiskaneridealets
prägel av kvinnlig mildhet och älskvärt, vinnande
saktmod eller passivitet, utan en egen prägel av
gudsrikets stränga, aktiva rättfärdighet.
Även Luther har låtit bedraga sig av den gängse
uppfattningen. Detta visar sig redan i hans neutrala
tolkning av ordet to ponero, som han översätter:
»det onda» i stället för »den som är ond», och
vidare i de formliga konsekvenser, som han med rätta
avvisar, men som han orätt tror följa av en
bokstavlig uppfattning av Jesu föreskrift. Luther
skriver (E. A. 43, 137): »Vad vore det för en dåraktig
mor, som icke ville skydda och rädda sitt barn för
en hund eller varg och därpå skulle säga: En
kristen skall icke försvara sig.» Ingen som helst
anledning till dylika slutledningar finnes i Jesu ord, huru
bokstavligt de än fattas. Ty de tala om personlig
oförrätt av människor. Det hör tillsammans med
hela bergspredikans egenart, att Jesu ord hava én
rent personlig mening och avse en människa, »som
är ond», det är i detta sammanhang, som
förfördelar gudsrikets medlem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
