Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IX Stå icke emot den, som är ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även om Nikolaus II :s fredsbudskap av 1898 skall
lika litet omskapa världen som Napoleon III:s
liknande påbud av 1863 eller Wilhelm II:s sociala
konferens av 1890 eller andra mer eller mindre
efemära yttringar av kejserlig idealism, så är det
vittne om ett hopp och en strävan, som icke kunna
dö.[1]
När vi lämna kriget och komma till de våld på
människors person och frihet, som tillhöra statens
rättsutövning, blir frågan för en kristen mindre
svår. Ty nödvändigheten av dylika ingripanden
ligger i öppen dag, ifall staten skall med framgång
kunna fullfölja sitt höga värv att medels
rättfärdighetens vapen i rättens namn skydda sig och sina
medborgare för orättfärdighetens övergrepp.[2]
Staten blir för sin egen självuppehållelse förd att
behandla missdådaren icke endast som en ond, som
skall bättras, utan även såsom ett ont, som skall
avvärjas. Vad som gällde redan om en hednisk
överhet, gäller i ännu högre grad om en, som bär kristet
namn och är besjälad av kristliga tankar: »Hon bär
icke svärdet förgäves, utan är en Guds tjänare, en
hämnare till straff för den, som gör det onda.»
Ingen kan vidare blunda för den oberäkneliga
betydelse lagens skydd och lagens kraftiga arm ägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
