Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - X Sörjen icke för morgondagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgestalta denna kärna åt mig. Framför allt måste
jag tro därpå: tro, att jag icke går upp i den kvarn,
i vilken jag föres runt och sönderkrossas; tro att
Gud står bakom och över världens mekanism, att
han verkar på min själ för att draga henne upp till
sig och förhjälpa henne till hennes eget själv, att
han är enhetsbandet i en andarnas osynliga och
eviga gemenskap. Tron på friheten och tron på Gud
är detsamma.»
Det religiösa livet leves i tiden, men till sitt
väsen är det tidlöst, oberoende av kulturen och
världens gång. Sådant var det eskatologiska gudsrike,
vars Messias Jesus var. »Man förbereder sig därför
till att bliva uppmärksam på kristendomen icke
genom att läsa böcker eller medelst världshistoriska
översikter, utan genom att fördjupa sig i konsten
att existera. Varje annat förstudium måste eo ipso
sluta med en missuppfattning, ty kristendomen är
existensmeddelelse».[1] Inom kristenheten torde
ingen efter Kristus hava skarpare än Kierkegaard
— och Pascal — förnummit och framhävt, att
kristendomen ej är ett arv att övertaga, utan ställer
människan ensam inför Gud, tvingar henne in ifrån
det omedelbara förhållandet till det som för
ögonen är, in till den djupa innerligheten, där hon
ensam och utblottad på allt, utan stöd, utan fotfäste,
emot all beräkning handlöst kastar sig i förtvivlans
visshet på det absoluta och lever i den saliga lidelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
