Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - X Sörjen icke för morgondagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
son — kallar åtminstone fursten sig för Guds son
och Gud för sin fader. De semitiska religionerna äro
i själva verket rika på exempel på gudens
faderskap och släktskap i allmänhet, exempel, som
finnas sammanställda av Robertson Smith i hans
arbete »Religion of the Semites», 40 ff. I Israel är det
folket som ett helt, som är Guds son. Men detta
faderskap har redan lämnat hedendomens fysiska
föreställningar och knyter sig hos profeterna till
erfarenheten av Guds på underbart sätt bevisade
nåd mot sitt folk, icke till hans natur. Hos övriga
semitiska folk användes gudens fadersförhållande
om den enskilde. Kallar icke 4 Mosebok 21:29
moabiterna för Kemosch’s söner och döttrar, och
talar icke Malaki 2:11 om en främmande guds
dotter? Jeremia yppar för oss de semitiska
stammarnes föreställningar, då han 2:27 förebrår de
israeliter, som blivit Jahve otrogna, att de sade till
stocken: du är min fader, och till stenen: du har
fött mig. Åtminstone fursten kallade sig för
gudens son. Bibeln känner från Syrien mer än en
furste Benhadad, det är »guden Hadads son». De
assyriska monarkerna voro Assurs söner. — För
de primitiva folkens likaväl som för våra begrepp
betecknas ett ännu närmare och innerligare
förhållande med modersnamnet. Vad för profetens
varma religiositet endast var en skön och
gripande bild Es. 49:15, vars förvandling från bild till
exakt framställning för profetens höga gudstro
skulle hava varit en hädelse mot Israels Helige och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
