Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - X Sörjen icke för morgondagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oigenkännlighet och förvandling är det religiösa
grundfenomenet, tron, förtröstan, till finnandes
överallt, där levande religion framträder. Ty det är
samma människohjärta, som alltid letat och trevat
efter Gud, enligt Pauli sköna ord på Aeropagen i
Aten, Ap. G. 17: 27. Och det är enligt honom samme
evige, ende Gud, vars bild förvridits av mänsklig
ofullkomlighet och synd, innan — ja, även sedan —
den så småningom skymtat fram och i tidens
fullbordan lyst på Jesu Kristi anlete. En gammal
legend från Guatemala[1] berättar, att skaparen, när
djuren frambragtes, kallade dem alla fram för att
sjunga hans eget och gudarnes lov. Men det blev
intet tal, ingen hälsning, endast rytande, kvitter och
råmande och allehanda obegripliga läten. Då
skaparen hörde det, straffades djuren med att bo i
klyftorna, dödas och ätas. Vi skulle kunna använda
denna myt om människosläktets många raser och
stammar. Men då måste den vändas om. O, Herre,
du har fört mänskligheten, liksom du för oss, ifrån
barndomens joller och hjälplöshet. I din vishet har
du låtit jordebarnen söka och famla, tills tiden var
kommen. Jag känner mig dock vara i släkt med
dem alla. Många underliga, främmande toner, som
ljuda från människohjärtat i alla årtusenden,
alltifrån de djurdyrkande stammarne till de högsta
odlingsfolken, stämma tillsammans i en lovsång till
dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
