Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - X Sörjen icke för morgondagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enskilde. I bergspredikan är förtröstans grund Guds
eget fullkomliga väsen, hans frälsande kärlek, för
vilken varje enskild människosjäl äger oändligt
värde.
Förtröstan uppehölls och betingades tillförene
medels riter, offer, renhetsbud och allehanda
prestationer, som gälla Gud och vilja göra gott åt
honom. Alltmera skärpes och mångdubblas dessa bud,
tills de olidliga bördor äro färdiga för minnet och
utövningen, som påläggas i Vendidåd, i Manus
lagar och vad dithörande urkunder allt heta, eller
även i prästkodexen och i fariseernas stadgar och
i den romerska kyrkans analoga föreskrifter. Man
må ej förgäta den stora betydelse, som rituella bud
och renhetsföreskrifter, vilka bestämde
förhållandet till gudomen, på sin tid ägde för det mänskliga
samhällets utveckling. Profeterna hade lärt:
sedlighet är bättre än offer. I bergspredikan betingas och
upprätthålles förtröstan medels en offervillig
kärlek, en fullkomlig rättfärdighet, som gäller
människorna och avser att göra gott åt dem, ett sedligt
krav, så tungt, att den egna förtjänstens mark
ohjälpligt brister och människan måste anförtro
sig åt ångerns och ödmjukhetens vingar, ett krav,
så enkelt och enhetligt, att det för den enfaldiges
samvete kan stå klart sammanfattat i den
fullkomliga kärleken.
Förut gällde förtröstan på och värderingen av
Gud de timliga förmåner, han bragte de sina. Job,
den sjuttiotredje psalmens auktor och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
