Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - XI Bedjen och eder skall varda givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklenande eller förkastande tillmälé. Bättre är
att stanna vid en sådan verkligen upplevad
erfarenhet än att med stora ord gå in på områden, som
man känner endast i andra hand, d. v. s. i fråga om
religion, som man icke känner alls. Dock kunna vi
ej nöja oss med en sådan förklaring av
bönhörelsen. Jesus säger icke: »Bedjen, så skolen I lära
undergivenhet», utan »Bedjen, och det skall varda
eder givet». I detta ömtåliga ämne, som berör varje
kristens innersta och dyrbaraste erfarenheter, är
det om någonsin viktigt att undvika varje möjlighet
till missförstånd och giva åt var sak dess fulla
värde. Det är sant, att varje uppriktig och ödmjuk bön
äger i sig själv bönhörelse. Därom det djupa och
sanna ord, Pascal hörde som svar på sina suckar:
»Du skulle icke söka mig, om du icke hade funnit
mig.»[1] Dock måste vi i sakens eget intresse noga
skilja mellan, å ena sidan vad som utgör den
kristna bönens väsen och därmed villkoret för
bönhörelsens väsen. Jesus själv har sörjt för, att vi ej
skulle lämnas i ovisshet härom. Villkor för
bönhörelse är att bönen sker i Jesu ande. Redan i den bön,
han lärde sina lärjungar, anslår han denna
grundton: ske din vilje. I Getsemane, i Jesu svåraste
bönekamp jämte bönen på korset, blev den bönen helgad
över alla böner. I Jesu bön i Getsemane: Fader,
icke min vilja, utan din, når bönens historia sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
