- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
34

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den andliga uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

besväras uv elakheter i lynnet, åt vilka de själva hos
dem gett väckelse och näring. Då, kanhända alltför
sent, skulle de gärna vilja få bort detta ogräs, som de
med egna händer inplantat och som nu slagit för djupa
rötter för att lätt kunna utrotas. Ty varför skulle vi
tycka det märkvärdigt, om den, som blivit vand till
att få sin vilja fram i allting, så länge han gick i kolt,
fortfarande skulle önska det och sträva efter
detsamma, när han fått byxor? Nej, ju mer gossen växer
upp till att bliva man, dess mera röjer åldern hans fel,
så att det då finnes få föräldrar så blinda, att de icke
se dem, få så okänsliga, att de ej känna de dåliga
verkningarna av sin egen efterlåtenhet. Han fick sin
vilja fram mot sin sköterska, innan han kunde tala
eller gå; han rådde på sina föräldrar, allt ifrån det han
kunde jollra; och nu, när han vuxit till och blivit
starkare och förståndigare, än han då var, varför
måste han nu helt tvärt hållas tillbaka och tyglas?
Varför måste han vid sju, fjorton eller tjugu års ålder
förlora den företrädesrätt, som föräldrarnas
efterlåtenhet dittills i så hög grad medgivit honom? Försök
med en hund eller häst eller någon annan varelse, och
se efter, om de onda eller trilska oarter de lärt sig i
ungdomen lätt kunna botas, när de väl stelnat till
vana! Och dock är ingen av dessa varelser hälften så
egensinnig och stolt eller hälften så begärlig efter att
bliva sin egen och andras herre som människan.

36. Dessa andra varelser, som vi vilja göra nyttiga
och dugliga till något, äro vi i allmänhet förståndiga
nog att börja med, när de äro mycket unga, och vi
vänja dem i tid vid tukt. Det är endast vår egen
avkomma, som vi försumma i detta stycke. Och sedan
vi gjort dem till dåliga barn, vänta vi dåraktigt nog,
att de skola bli goda människor. Ty om gossen måste
ha druvor eller sockermandlar, när han har lust till
dem, för att icke stackars lillen skall skrika eller
komma på misshumör; varför måste han då ej också få
sina begär tillfredsställda, när han blivit vuxen, ifall
dessa draga honom till vin eller kvinnor? Detta är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free