Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Om belöningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
55. Jag medger, att belöningar och straff måste
lovas barnen, om det är vår avsikt att verka på dem.
Felet är, så föreställer jag mig, att de belöningar och
straff, som i allmänhet användas, äro illa valda.
Kroppslig smärta och njutning ha, enligt min mening, dåliga
verkningar, när man gör dem till straff eller belöning
för att därmed få makt med sina barn, ty, som jag
förut sagt, de tjäna blott till att öka och stärka de
böjelser, vilka det är vår uppgift att underkuva och bli
herre över. Vilken dygdens grundval lägger ni hos ett
barn, om ni får bort dess begär efter en njutning
endast genom att i gengäld förespegla det en annan?
Detta är blott att förstora dess begärelse och lära den
att sväva omkring från det ena till det andra. Om ett
barn skriker efter en ohälsosam och skadlig frukt, så
köper ni dess tystnad genom att giva det en mindre
skadlig sötsak. Detta kan möjligen bevara dess hälsa
men förstör dess själ och gör denna ännu mer tuktlös.
Ty härvid ändrar ni bara föremålet men smeker
fortfarande barnets begärelse och medgiver, att denna
måste tillfredsställas. Häruti ligger, såsom jag visat,
roten till det onda. Och så länge ni icke får barnet till
att kunna fördraga, att dess begär ej får bli
tillfredsställt, kan det väl för ögonblicket vara tyst och
ordentligt, men sjukdomen är ej botad. Genom ett sådant
tillvägagångssätt när och omhuldar ni hos barnet det,
som är källan till allt det onda, vilket med säkerhet
vid nästa tillfälle kommer att bryta ut igen med mera
våldsamhet, väcka starkare begär hos barnet och bereda
er själv mera bekymmer.
56. De belöningar och straff, varigenom vi skola
hålla barnen i tukt, äro alltså av helt annan art och
av sådan kraft och verkan, att när vi väl kunna få dem
i bruk, förmodligen uppgiften är löst och svårigheten
övervunnen. Aktning och onåd äro de allra
kraftigaste eggelsemedlen, när man bara en gång fått
barnasinnet känsligt för dem. Om man väl en gång kan
bibringa barnen ambition och rädsla för skam och onåd,
så har man i dem nedlagt den riktiga grundsatsen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
