Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Om regler och vanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antingen genom eget misstag eller genom dålig
ledning av de personer, som ha hand om dem.
Om man undersöker, varuti den behagfullhet består,
som alltid vinner bifall, skall man finna, att den
uppkommer av det naturliga sammanhang, som framträder
mellan den utförda handlingen och en sådan
sinnesförfattning, som måste vinna vårt gillande såsom
passande för tillfället. Vi kunna ej annat än finna
behag i ett vänligt, välvilligt, artigt väsen, varhelst vi
möta det. Ett fritt sinne, som behärskar sig själv och
alla sina handlingar, som ej är lågt eller trångt, ej
högmodigt eller fräckt, ej vanprytt av något stort fel,
måste intaga alla. De handlingar, som naturligen
härflyta av ett så harmoniskt utvecklat sinnelag,
behaga oss även såsom de äkta tecknen därtill, och då
de äro så att säga naturliga utflöden av anden och
sinnelaget inom människan, kunna de icke vara
annat än lediga och otvungna. Detta synes mig vara
den skönhet, som lyser fram genom somliga mäns
handlingar, förhöjer utseendet av allt, vad de göra,
och intager alla, som komma i deras närhet. De ha
nämligen genom ständig övning utbildat sitt
uppträdande och gjort alla dessa små uttryck för artighet
och aktning, som natur eller sed har infört i
umgänget, så lätta för sig, att de icke synas konstlade eller
studerade utan som en naturlig följd av sinnets
mildhet och en lycklig läggning.
Å andra sidan är tillgjordheten en klumpig och
tvungen efterbildning av det, som bör vara äkta och
ledigt, och saknar den skönhet, som åtföljer det
naturliga. Ty det råder alltid motsättning mellan den
yttre handlingen och den inre sinnesbeskaffenheten på
ettdera av följande sätt: 1) Antingen vill en människa
ta på sig utseendet av en sinnesstämning, som hon
då icke har i verkligheten utan genom falskt
uppträdande strävar att ge sig sken av, — dock så, att det
tvång, som vilar över henne, röjer sig. Sålunda låtsas
människor ibland vara sorgsna, glada eller vänliga, när
de icke äro det i verkligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
