Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Om föräldrars förtrolighet med sina barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finnes näppeligen en så tanklös eller så oförständig
ung man, att han ej vore glad över att ha en säker
vän, som han kunde söka hjälp hos och vid behov fritt
rådfråga. Den förbehållsamhet och kyla, som fäder
iakttaga, berövar ofta deras söner denna hjälp, som för
dem skulle vara till större nytta än hundra
tillrättavisningar och bannor. Om er son ville vara med om
något uppsluppet skämt eller följa något infall han får,
vore det inte då mycket bättre, att han gjorde det
med er vetskap än utan den? Ty då man ju måste
medge unge män vissa friheter i dylika saker, kan ni
desto bättre förekomma svår skada, ju mer ni känner
till hans planer och förehavanden. Genom att låta
honom se, vad som sannolikt blir följden, skall ni då också
lättare kunna välja rätta sättet att förmå honom att
undvika mindre olägenheter. Vill ni, att han skall
öppna sitt hjärta för eder och fråga eder till råds, då
måste ni börja att göra detta mot honom först och
genom ert sätt att vara framkalla ett sådant
förtroende från hans sida.
97. Men vad han än frågar eder till råds om, —
såvida det icke leder till något ödesdigert och
ohjälpligt ont, — så råd honom för all del blott som en mera
erfaren vän! Blanda icke in i ert råd något av
befallning eller maktspråk eller låt det bli mer, än vad
ni skulle säga till en jämlike eller en främmande
person! Motsatsen skulle vara detsamma som att för
alltid avskräcka honom från att begära eller mottaga
förmånen av edert råd. Ni måste tänka på att han är en
ung man och har nöjen och tycken, som ni hunnit över.
Ni får icke vänta, att hans böjelser skola vara just de
samma som edra, eller att han vid tjugu års ålder skall
ha samma tankar som ni vid femtio. Det enda ni kan
önska är, eftersom ungdomen måste ha en viss frihet,
ett visst tillfälle att få utlopp, att detta må vara
förenat med sonlig uppriktighet och ske under faderns
ögon, då kan ingen svårare skada komma därav.
Sättet att nå därhän är, som sagt, att ni — allt efter som
ni finner er son vara mogen därför —- talar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
