Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Om barns egenvilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola sätta sig emot barnens önskningar i likgiltiga
ting. Tvärtom, när deras uppförande förtjänar det
och man är säker på att det icke fördärvar eller
förvekligar deras sinne och lär dem tycka om värdelösa
saker, tror jag man så mycket som möjligt bör ordna
allt till deras belåtenhet, så att de kunna erfara
trevnaden och nöjet av att uppfora sig väl. Det bästa för
barnen är, om de icke alls sätta sitt nöje i sådana ting
eller låta sin glädje mätas efter sina tycken, utan äro
likgiltiga för allt, som naturen har ämnat till att vara
likgiltiga ting. Detta borde deras föräldrar och lärare
hava till sitt viktigaste mål. Men till dess detta är
uppnått, vill jag här endast göra invändningar mot
deras frihet att begära. Den borde i fråga om dessa
inbillade behov hållas tillbaka genom att regelbundet
åtföljas av det begärdas förverkande.
Detta kanske kan förefalla något för strängt för
ömma föräldrars naturliga efterlåtenhet, men är dock
icke mer än det nödvändiga. Ty då ju den metod jag
föreslår går ut på att bannlysa riset, kommer detta
tvång på barnens tunga att bli till stor nytta för att
stadga den respekt vi på annat ställe ha talt om, och
att hos dem upprätthålla den aktning och vördnad
de äro skyldiga sina föräldrar. Vidare lär det dem
att hålla inne med och så behärska sina böjelser.
Härigenom skall man kunna få dem att lära konsten att
undertrycka sina begär, så snart dessa uppstiga inom
dem och när de lättast kunna kuvas. Ty att ge luft
åt begärelserna är också att ge liv och styrka åt dem,
och den, som är nog tillitsfull att låta sin önskan bli
begäran, är icke långt ifrån att tro, att han också bör
få den uppfylld. Det är jag viss på, att var och en
lättare kan tåla ett avslag, när det kommer från honom
själv, än när det kommer från någon annan. Barnen
böra därför i tid vänjas att rådfråga och använda sitt
förnuft, innan de ge efter för sina böjelser. Det är
ett stort steg taget till behärskande av våra begär, om
vi pä detta sätt hejda dem och stänga in dem i
tystnad. Om barn få denna vana att hålla, tillhaka ivern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
