- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
122

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Om barns egenvilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av sina nyckfulla begär ock tänka efter, om det är
lämpligt eller ej, innan de tala, blir detta dem till icke
liten fördel i saker av större betydelse under deras
framtida levnad. Ty vad jag ej nog ofta kan
inskärpa, är, att vilken sak det än är fråga om med barnet,
antingen den är stor eller liten, så är den viktigaste
— jag hade så när sagt enda — synpunkten på varje
barnets handling denna: vilket inflytande den
kommer att utöva på dess sinne, vilken vana den kan
utveckla sig till och troligen skall stadga, hur den
kommer att ta sig ut, när barnet blir större, samt vart den,
ifall den uppmuntras, skall leda den fullvuxne
mannen.

Min mening är sålunda icke, att man avsiktligt bör
bereda barn otrevnad. Detta skulle smaka för mycket
av omänsklighet och elakhet och lätteligen kunna
smitta ned barnen därmed. Man bör få dem att
försaka sina begärelser och göra dem både till själ och
kropp kraftiga, fria och starka genom vanan att hålla
sina böjelser kuvade och sin kropp övad med
vedermödor[1] —- allt detta dock utan att man ger dem något
bevis på ovänligt sinnelag emot dem eller väcker
farhågor därför. Den ständiga missräkningen att ej få,
vad de fordrade eller begärde för sig, borde lära dem
blygsamhet, undergivenhet och förmåga att försaka.
Men om man belönade deras blygsamhet och tystnad
genom att giva dem, vad de tyckte om, borde de också
härigenom bli förvissade om deras kärlek, som strängt
utkrävde denna lydnad. Om de denna gång ge sig
tillfreds med att ej få, vad de önskade, är detta en
dygd, som en annan gång borde belönas med att de
finge, vad som är lämpligt och välkommet för dem.
Detta borde då tilldelas barnen, som vore det en
naturlig följd av deras goda uppförande och ej en
uppgjord betalning därför. Men ni förspiller er möda och,
vad mera är, också deras kärlek och vördnad, om de
av andra kunna få, vad ni förvägrar dem. Detta


[1] Jfr § 115.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free