- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
123

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Om barns egenvilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste man strängt fasthålla och noga akta på. Och här
kommer jag åter in på frågan om tjänstefolket.[1]

108. Om man börjar med detta förfaringssätt i tid
och barnen snart vänjas att nedtysta sina begär,
kommer denna nyttiga vana att ge dem stadga och
fasthet.[2] Och allteftersom de sedan växa till i ålder och
förstånd, kan man medgiva dem större frihet, enär ju
förnuftet då börjar tala inom dem och icke den
häftiga känslan. Ty så ofta förnuftet vill tala, bör man
lyssna till dess röst. Likavisst som man aldrig bör
höra på barn, när de begära någon särskild sak, som
de önska, såvida ej denna förut blivit dem lovad, lika
visst bör man alltid höra på dem och svara dem
ordentligt och vänligt, när de fråga efter någonting de
vilja veta och önska få upplysningar om. Vetgirighet
bör hos barn lika sorgfälligt omhuldas, som andra
begärelser böra undertryckas.

Vederkvickande nöjen.

Hur strängt man än bör behandla alla önskningar,
som bero på barnens tycken och nycker,[3] finnes dock
ett fall, där man måste låta deras tycke tala och även
skänka det gehör. Vederkvickelse är lika nödvändig
som arbete eller mat. Men emedan ingen
vederkvickelse finnes utan glädje och denna icke alltid beror
på förnuftet utan oftare på tycket, måste man tillåta
barn icke endast att förströ sig utan också att göra
det på sitt eget sätt, blott det sker oskyldigt och utan
skada för deras hälsa. Därför borde man i detta fall
icke neka dem, om de föresloge något särskilt slags
förströelse. Dock tror jag, att vid en välordnad
uppfostran barnen sällan bli tvungna att bedja om någon
sådan frihet. Man bör lägga sig vinn om att, vad som
är dem till gagn, alltid av dem göres med glädje. Och


[1] Jfr §§ 59, 69.
[2] D. v. s. befästa deras förmåga av självbehärskning.
[3] Eng. desires of fancy, som även kan översättas med
»inbillade begär».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free