- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
127

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Om barns egenvilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av allvarlig eftertanke. Ju lättare barnen kunna
misstaga sig härpå, dess mera vaksamt öga bör man hålla
på dem, så att varje minsta förseelse mot denna stora
samhälleliga dygd beaktas och rättas, även i saker av
minsta vikt och betydelse, både för att upplysa dem i
deras okunnighet och för att förebygga onda vanor.
Ty om dessa få vara, utveckla de sig från en ringa
början med knappnålar och körsbärskärnor[1] till svårare
bedrägerier, så att det är fara värt, att barnen
slutligen hamna i uppenbar förhärdad oärlighet. Första
benägenhet till att vara orättrådig, som framträder
hos barnet, måste föräldrar och uppfostrare
undertrycka genom att visa sin förundran och avsky därför.
Men emedan nu barn icke kunna rätt fatta, vad
orättrådighet är, förrän de förstå, vad äganderätten är och
hur enskilda personer få denna, så är säkraste sättet
att få fram ärlighet, att man tidigt lägger grunden
därtill genom att barnen läras att bli givmilda och få
lätt att till andra avstå allt, vad de själv hava eller
tycka om. Detta kan man lära dem tidigt, innan
de kunna tala och förstå tillräckligt för att göra sig
tydliga begrepp om vad äganderätten är och veta, vad
som är deras med särskild rätt och med uteslutande
av andras. Och då barn sällan hava någonting utom
genom gåva och detta mestadels av föräldrarna, kan
man till en början lära dem att icke taga eller behålla
något annat än vad de fått som gåva av dem, som de
kunna antaga ha makt att förfoga däröver. Och i
samma mån deras förståndsgåvor utvecklas, kunna
andra regler och exempel på rättrådighet och
rättssatser om »mitt och ditt», framställas och inskärpas. Om
någon handling av orättrådighet hos dem tyckes
komma icke av missuppfattning utan av förvändhet i
viljan och denna fula böjelse för snikenhet icke då
ändras, om man milt tillrättavisar dem och söker få dem
att blygas därför, så måste hårdare botemedel
anlitas. Fadern eller läraren behöver blott taga och


[1] Körsbärskärnor användes vid en barnlek och betecknade
f. ö. ofta något värdelöst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free