- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
131

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Om barns gråt och skrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bestraffning igen, ty det hade blivit aktsamt och månt
om att undvika det felsteg, för vilket det förtjänat
straffet. Härtill kommer, att liksom på detta sätt
straffet icke vore förspillt därför, att det vore för
litet och ej kraftigt nog, så skulle det icke heller
kunna bli för hårt, om vi hörde upp, så snart vi
märkte, att det nått fram till hjärtat och verkat
sinnesändring. Ty hårda bannor och kroppsaga mot barn
böra ju alltid användas så litet som möjligt, men då
håller sig sällan den aga, som ges i vredesmod, inom
tillbörliga gränser utan är vanligen starkare än
tillbörligt, ehuru dess verkan icke är stark nog.

113. 2.[1] Många barn ha lätt för att gråta vid den
minsta smärta de känna, och det ringaste ont som
träffar dem gör, att de jämra sig och storskrika. Blott
få barn underlåta detta, ty som det är deras första
och naturliga sätt att ge tillkänna sitt lidande och
sina behov, redan innan de kunna tala, röner det
dåraktig uppmuntran genom det medlidande, som deras
späda ålder anses förtjäna, och bibehålles så hos dem
långt efter det de kunna tala. Jag medger, att det
är en plikt för barnens omgivning att känna
medlidande med dem, när de lida någon skada, men man
skall icke visa det genom att ömka dem. Hjälp dem
och giv dem lindring så gott ni kan, men beklaga dem
för all del icke! Sådant gör, att deras sinne blir vekt
och att de ge efter för de små lidanden, som träffa
dem, och härigenom tränga dessa djupare in i den
del av människan, som ensam känner,[2] och tillfoga den
större sår, än de annars skulle. Barnen böra härdas
mot alla lidanden, särskilt kroppsliga, och icke få ha
någon annan ömtålighet än den, som kommer av en
ädel blygsel och av en livlig känsla för sitt goda namn.
De många obehag vårt liv är utsatt för kräva, att vi
icke äro för känsliga för varje liten skada. Det, som
icke vårt sinne ger efter för, gör blott ett lätt intryck
och tillfogar oss endast mycket ringa skada, ty det


[1] De följande 3 paragraferna äro senare tillägg.
[2] D. v. s. själen. Jfr nästa sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free