Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Om rädsla och mod hos barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom de rysliga smärtor de fått lida övertygat dem
om hur grym och obarmhärtig elden är, äro de rädda
för att röra vid den och undvika den omsorgsfullt.
Då detta är grunden till fruktan, är det icke svårt att
finna, varav den uppkommer och hur den skall kunna
botas, närhelst ett barn av missuppfattning får skräck
för något föremål. Och när sinnet blivit stärkt mot
dylik obefogad rädsla och fått makt över sig själv och
sin vanliga fruktan vid mer obetydliga tillfällen, är
det väl rustat att möta mera verkliga faror. Ert barn
skriker högt och springer för en groda. Låt en annan
taga grodan och lägga den på marken ett bra stycke
ifrån barnet! Vänj det först att se på den! När det
kan göra detta, skall ni vänja det vid att komma
närmare grodan och se den hoppa utan att bli rädd; sedan
vid att lätt röra vid den, när någon annan håller fast
den i handen. Så fortsätter ni, tills barnet kommer
därhän, att det kan ta i grodan lika lugnt som i en fjäril
eller en sparv. Genom samma medel kan varje annat
slag av ogrundad fruktan undanröjas, om man
noggrant iakttar att ej gå för fort och ej söka driva fram
barnet till en högre grad av säkerhet, förrän det blivit
fullt befäst i den föregående. Sålunda skall den unge
krigaren utbildas vidare för livets strider. Härvid bör
man noga se till, att icke fler saker framställas som
farliga, än som verkligen äro det. Vidare att, närhelst
ni märker, att han är mer än tillbörligt förskräckt
över något, ni för all del endast med omärkliga steg
lockar honom vidare, tills han slutligen släpper sin
fruktan, blir herre över svårigheten och kan lämna
valplatsen med berömmelse. Ofta upprepade
framgångar av detta slag komma att lära honom, att
farorna icke alltid äro så vissa eller så stora, som vår
fruktan framställer dem, och att sättet att undvika
dem icke är att springa sin väg eller låta fruktan
bringa oss ur fattningen, nedslå vårt mod och
avskräcka oss från att handla, när vår ära eller plikt kräver,
att vi gå på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
