- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
148

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Om barns nyfikenhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att deras begär efter kunskap får uppmuntran och
beröm. Och jag betvivlar icke, att ett viktigt skäl till
att många barn helt och hållet hängiva sig åt
enfaldiga lekar och slarva bort all sin tid på ett andefattigt
sätt, är, att de funnit sin vetgirighet gäckad och sina
frågor obeaktade. Men hade man behandlat dem med
mer vänlighet och aktning och, som sig bör, svarat på
frågorna till deras belåtenhet, så skulle de utan allt
tvivel haft mer nöje av att lära och att förkovra sina
kunskaper, vari alltid skulle finnas nyhet och
omväxling, som ju är barns förtjusning, än av att om och om
igen återvända till samma lek och samma leksaker.

119. 2. Till detta allvarliga sätt att besvara barnens
frågor och upplysa deras förstånd om det de vilja
veta, som vore det en sak, som verkligen krävde detta,
borde också komma särskilda sätt att berömma. Låt
i deras närvaro andra människor, som de värdera, få
höra talas om vilka kunskaper de ha i det eller det
ämnet! Eftersom vi alla ända från vaggan äro fåfänga
och stolta varelser, så låt barnens fåfänga bli
smickrad av saker, som gagna dem, och låt deras stolthet
driva dem att syssla med något, som kan lända dem
till fördel! I överensstämmelse med denna grundsats
skall ni finna, att det ej kan givas en bättre sporre för
er äldste son att uppnå den kunskap och det vetande
ni önskar, än att ni sätter honom att däri undervisa
sina yngre syskon.[1]

120. 3. Liksom barns frågor icke böra behandlas
med ringaktning, så bör man också noga akta sig för
att någonsin ge dem vilseledande eller undvikande
svar. De märka lätt, när de behandlas ringaktande
eller bli vilseledda, och lära sig fort knepen att ej bry
sig om en sak, att förställa sig och att tala osanning,


[1] Denna metod, att låta äldre elever som »hörare» eller
»monitörer» biträda vid de yngres undervisning, var mycket vanlig
i äldre uppfostringssystem även i Sverige, delvis väl på grund
av skolornas knappa lärarekrafter. På 1800-talet ingick den i
det s. k. lancaster-systemet, som från England även infördes
på vissa ställen i vårt land. Jfr § 180.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free