Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Belevenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällsställning.[1] Det är en sinnets benägenhet, som
visar sig i uppträdandet och varigenom en människa
undviker att låta någon känna otrevnad i hennes
umgänge.
Jag skall här fästa mig vid fyra egenskaper, som stå
i den mest direkta motsats till denna främsta och mest
vinnande av alla sällskapliga dygder. Från någon av
dessa fyra leder ohövligheten vanligen sitt upphov.
Jag skall anföra dem, på det att barn må bli bevarade
eller botade för deras dåliga inverkan.
1. Den första är en medfödd plumphet, som gör en
människa oartig mot andra, så att hon icke har någon
hänsyn till deras böjelser, olika läggning eller
förhållanden. Det är det säkra kännetecknet på en ohyfsad
människa att icke fästa sig vid vad som behagar eller
misshagar dem hon är tillsammans med. Och dock
kan man ofta få se en människa i fina kläder ge otyglat
utbrott åt sitt eget lynne och tillåta det ränna emot
eller kasta omkull vem som helst som står i vägen,
fullkomligt likgiltig för hur denne tager det. Detta är
en råhet, som var och en ser och avskyr och ingen kan
känna trevnad vid. Därför kan den icke finnas hos
någon, som vill anses ha den ringaste anstrykning av
belevenhet. Ty belevenhetens själva syfte och uppgift
är att mjuka upp den medfödda stelheten och så mildra
människors lynnen, att de må kunna bekväma sig till
eftergivenhet och anpassa sig efter dem de ha att göra
med.
2. Förakt eller brist på skyldig aktning, som röjer
sig antingen i blickar, ord eller åtbörder. Från vilken
detta än kommer, medför det alltid en känsla av obehag.
Ty ingen kan med nöjt sinne fördraga att bli
behandlad med ringaktning.
3. Klandersjuka och begär att anmärka på andra
är raka motsatsen till hövlighet. Vad än människor
äro eller icke äro skyldiga till, så vilja de icke få sina
fel blottade och framställda till allmänt beskådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
