Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Belevenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan människas sällhet, om man vid de tjänster man
gör henne väcker hennes obehag genom det sätt,
varpå det sker. Den, som förstår att väcka behag hos
dem han umgås med, utan att han därför nedlåter sig
till simpelt, slaviskt smicker, han har funnit den rätta
konsten att leva i världen och vara både välkommen
och värderad överallt. Därför är artighet det, som
man först och främst borde mycket omsorgsfullt vänja
barn och ungdom vid.
144. Det finnes ett annat fel mot belevenheten,
nämligen överdrift i artighetsformer och envis iver att
truga på en annan, vad som ej tillkommer honom och
som han ej kan taga emot utan dårskap eller blygsel.
Detta ser ut som avsett snarare att blotta hans
svagheter än att göra honom sig förbunden eller liknar
åtminstone en strid om vem som skall vara främst och
är i bästa fall blott besvärlig. Det kan således ej höra
med till belevenheten, som icke har annat gagn eller
ändamål än att ge människor en känsla av behag och
tillfredsställelse i umgänget med oss. Det är ett fel, som
icke många unga människor lätt hemfalla åt, men om de
ändå någonsin göra sig skyldiga till det eller
misstänkas för benägenhet åt det hållet, bör man tala om det
för dem och varna dem för denna missuppfattning av
vad artighet är. Vad de i umgänget borde bemöda
sig om och eftersträva, borde vara att visa vördnad,
aktning och vänligt sinnelag mot människor genom att
ägna var och en de vanliga hövlighetsbetygelser och
den hänsyn, som artigheten fordrar. Att göra detta
utan att misstänkas för smicker, förställning eller
lågsinthet, det är en stor konst, som endast kan läras
genom gott förstånd, förnuft och gott umgänge, men
den är till så stor nytta i borgerliga livet, att den väl
förtjänar sitt studium.
145. Fastän ett gott uppförande i detta stycke
kallas fin bildning, liksom om det särskilt vore resultat
av uppfostran, bör man dock, som sagt, icke allt för
mycket plåga småbarn därmed, jag menar med hur de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
