Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Belevenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpaste kvickhet eller grundligaste vetenskaplighet
förenade med frånstötande, oförsynt eller bråkigt sätt
att använda dem. Ty sådant stöter alltid åhörarna
och lämnar kvar en dålig mening om mannen, även
om denne får övertaget i bevisföringen.
Detta bör man därför noga ge akt på hos de unga
och hejda i dess begynnelse samt införa den motsatta
vanan i allt deras umgänge. Detta så mycket hellre,
som framfusig iver att tala, vanan att ofta avbryta den
man resonerar med och ett högljutt grälande alltför
ofta kunna iakttagas bland vuxna, till och med hos
högtuppsatta ibland oss. Indianerna, som vi kalla
barbarer, iakttaga mycket mer anständighet och
hövlighet i sina förhandlingar och samtal, i det de under
tystnad ordentligt höra på varandra, tills var och en
riktigt talat till punkt, och sedan svara lugnt och utan
larm eller lidelsefull iver. Och om det icke är så i
vår civiliserade världsdel, måste vi tillskriva det en
försummelse vid uppfostran, vilken icke ännu har
avskaffat detta forntida barbari ibland oss. Tycker ni ej
det måtte varit ett underhållande skådespel att se, hur
två förnäma damer, som råkade sitta mitt emot
varandra på var sin sida i ett rum med främmande runt
omkring, kommo i ordväxling och därvid blevo så
ivriga, att de i stridens hetta småningom jämkade sina
stolar framåt och inom kort hade kommit tätt inpå
varandra mitt i rummet, där de en god stund förde
dispyten lika vilt som två stridstuppar vid en
tuppfäktning utan att bry sig om eller fästa sig något vid
människorna omkring dem, vilka hela tiden ej kunde låta
bli att le! Detta har jag hört av en förnäm person,
som var närvarande vid sammandrabbningen och icke
uraktlät att göra sina anmärkningar mot de
oskickligheter, vartill ordväxlingens hetta ofta förleder
människor. Då nu bruket låter sådant förekomma alltför
ofta, bör uppfostran dess sorgfälligare ge akt på det.
Det finns ingen, som ej fördömer detta hos andra,
fastän han ej ger akt på det hos sig själv. Mången, som
iakttar det hos sig själv och föresätter sig att motarbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
