Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Om boklig undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än människors lättja, som uppmuntrat pedanteriet att
fullproppa snarare än rikta biblioteken och begrava
goda författare under högar av noter och
kommentarier! Då skall du märka, att trögheten här handlat
mot sig själv och sitt eget intresse genom att den
mångfaldigt förökat läsningen och forskningarna och ökat
den möda den strävade att undvika.»
Ehuru detta ej kan synas angå andra än egentliga
lärde, är det av så stor betydelse för ett rätt ordnande
av deras uppfostran och studier, att jag hoppas ej bli
klandrad för att jag här tar med det. Detta så mycket
mindre, om man tar i betraktande, att det också kan
vara till nytta för herremän, när de tilläventyrs någon
gång få lust att tränga djupare än till ytan och skaffa
sig gedigna, nöjaktiga och fullständiga insikter i
någon lärdomsgren.
Ordning och uthållighet, säger man, utgöra den stora
skillnaden mellan den ena människan och den andra.
Det är jag viss om, att ingenting i så hög grad jämnar
vägen för en lärjunge, hjälper honom fram därpå och
låter honom gå så lätt och så långt i något studium,
som en god metod. Gossens uppfostrare skall bemöda
sig om att låta honom märka detta, vänja honom vid
ordning och lära honom metod i all hans
tankeverksamhet. Han skall visa honom, vari denna består och
vilka fördelar den medför. Han skall göra honom
bekant med dess olika arter, i det han antingen går från
det allmänna till enskildheterna eller från
enskildheterna till det mera allmänna. Lärjungen må få öva
sig i bådadera och se, i vilka fall varje särskild metod
är lämpligast och för vilka ändamål den är
tjänligast.
I historien bör tidsordningen råda, i filosofiska
undersökningar den naturliga ordningen, som i allt
fortskridande består i att man går från det ställe, där man
just befinner sig, till det, som ligger intill och närmast
detta. Så fortskrider också själen från den kunskap den
redan besitter till den, som ligger närmast och
sammanhänger ined den, och så vidare till sitt mål, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
