Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru tankar vissna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjunker i hafvet tillbaka. En fågel: han flyger och
tröttnar. En blomma: han gror och förvissnar. Genom
seklerna kan han gå som ljusstrålen i
verldsrymden, men icke evigt - om han födts i en
menniskohjerna - han sjunker, han tröttnar, han vissnar,
han slocknar. Det är hans ändlighet i den
oändliga rymden. För evighetstanken - Guds tanke
- måste han böja sig med eller mot sin vilja.
Tankarna äro själens växtrike. Vill du veta,
huru en tankeverld gror, fråga våren! Huru vissnar
han, fråga hösten! Våren ser ständigt framåt, hösten
ständigt tillbaka, men hösten har det företrädet, att
äfven kunna se framåt på nya vårar. Det är de
gamlas lycka.
Många vissnade tankar äro endast utblommade
caprifolier. Döm dem icke till döden; de äro
perenna! Gif dem regn, solsken och varm luft; de
skola ännu kunna dofta.
2/7 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
