Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I min ungdom fanns ej Darwin men väl beslägtade lifsåskådningar, som vidhöllo
generalio æquivoca, lifvets uppkomst direkt ur liflös materie. Moses’
skapelsehistoria var ett föremål för naturfilosofernas gyckel. Oken uppställde en
anslående hypothes om den första menniskans tillkomst. Hon hade, under samverkan af
solvärme, luft och fuktighet uppstått i en stor indisk blommas kalk, tillräckligt stark
och närande för att bära ett barn intill två
eller tre års ålder. Poetiskt, icke sant? Men trovärdigt?
Så kom en ny vetenskap, biologin, som företog
sig att närmare undersöka generatio æquivoca. Och
se, det befanns vid de noggrannaste experiment, att
där ej organiskt lif förut förefanns, där voro alla
försök att frambringa detta lif direkt ur materien
fruktlösa! Lif uppstår endast af lif; utan en högre
väckelse är och förblir materien död. Hvarje nytt
lif är en skapelseakt. Farväl, protoplasma, urslem,
evolutionstheori med allt dithörande!
Henry Drummond har ej behöft öfvertyga mig
om denna sanning, där tro och vetande mötas i fullständig
endrägt. Jag har från unga år afskytt den
materialistiska lifsåskådningen. Att söka menniskoanden
i hjernan och den lefvande organismen i ett
kadaver, har alltid förekommit mig lika ovärdigt,
som att reducera menniskokroppen till kol, väte,
syre, qväfve, fosfor och kalk. Hvarför böka i dyn,
när vi fått en blick att se uppåt? Menniskan är en
ande, förklädd i stoft. Humanitet ensam är icke
nog. Utan divinitet slutar all humanitet ohjelpligt
i bestialitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
