- Project Runeberg -  Blad ur min tänkebok /
84

(1898) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en så djup klyfta, att lifvet har intet större bråddjup
att uppvisa. Hvad är det normala barnet?
Svara mig icke: ett oskyldigt barn. Nej, barnet är
icke oskyldigt i den mening, att det skulle vara utan
synd, utan sjelfviskhet, afund, egensinne och andra
fel, ärfda eller invanda; sådana röjas, innan det lärt
sig tala. Ett barn är oskyldigt blott i den mening,
att det är otillräkneligt. Det kan ej kombinera
orsak och verkan, handling och följd; det handlar
omedelbart efter stundens intryck. Fel och straff,
skuld och förlåtelse äro välbekanta, motiven obekanta.
Och detta otillräkneliga omedelbara, som är
barnets svaghet, är tillika dess höjdpunkt. Handlingen
utan motiv kan förlöpa sig och göra skada,
men frånvaron af all beräkning medför en renhet i
uppsåtet, en hängifvenhet och ett förtroende, som
utan tvifvel äro de egenskaper Kristus fordrar för
sitt himmelska rike. Man måste förstå detta för att
icke se ned på ett barn; man skulle långt hellre se
upp från vår grumliga synkrets till det trohjertade
klara barnaögat.

Orsaken är att barnet ser verlden hel och
obruten, det är hvad vi kalla objektiv. Den vuxnes
klyfta mellan naturen och anden finns icke i denna
sagoverld. Leksaken lefver och är hvad den föreställer.
Djuret talar, skogen sjunger, blomman glädes
och sörjer; allt i naturen har lif, röst, känsla
och mening; alla förstå barnet och barnet förstår
dem. Om det i ett ögonblick förflyttades hundra
mil bort från sin plats, skulle det icke det minsta
förvåna sig. I denna höga och älskvärda objektiva
åskådning igenkänna vi urmenniskan och hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:38:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tankebok/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free