Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindebarnet, ehuru predestineradt för sitt kön,
är i sin omedvetenhet skapelsens urtyp, den odelade
menniskan. Söndringen visar sig tidigt i anlag och
böjelser, men det rörande hos barndomen, det som
man kallat dess oskuld och som jag kallar dess otillräknelighet,
är, att alltid någonting qvarstår af det
odeladt menskliga.
Från sjunde året intill det femtonde, sextonde
och stundom längre, uppstår ett krigstillstånd mellan
gosse och flicka. Han uppträder aktiv, anfallande,
öfvermodig, hon svarar passiv och med tårar, men
retsam och ömtålig. Det är två motsatta elektriska
strömmar, som spraka vid mötespunkten. Hemmet
och samskolorna försöka utjemna dessa strömmar
genom att bringa dem i ständig kontakt med hvarandra
och lyckas, om ej släcka, så likväl oskadliggöra
gnistorna.
Medan strömmarna så repulsera hvarandra, visar
sig samtidigt en motsatt kraft, en inbördes attraktion.
Kriget fortfar mellan jemnåriga, men äfven barndomen
skapar sig idealer och söker dem ofvanom sig.
Gossen föraktar de små flickorna, men förälskar sig
tidigt i en några år äldre. Skolflickan egnar sin
tysta beundran åt en ung lärare, som för henne är
höjden af all fullkomlighet. Det är den heliga, rena
första kärleken, som tror allt och är beredd att
uppoifra allt, men begär intet annat, än att förblifva
okänd och gömd. Intet ord, ingen förklaring.
En misstanke vore en olycka, en upptäckt ett
helgerån.
Denna blyga flamma kan stundom försona sig
med verkligheten och öfvergå till öppna förbindelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
