Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnesstoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men helgonglorian föll i pris, och man återgick
till romarnes sed att tillbedja en Cæsar som Gud.
Minnesstodernas långa rad begynte med kejsare och
konungar, hvilka åter funno det prisvärdt att resa
stoder åt sina fältherrar. Efter dem följde de store
upptäckarne, vetenskapsmännen, tänkarne, skalderne,
folkhjeltarne, industrimännen. Grafvarnes bilder hade
länge förherrligat stora och små personligheter.
Finland är sannolikt det enda land, som frångått
rangskalan, ty dess första minnesstod restes åt
en vetenskapsman, den andra och tredje åt skalder.
Efter dem följer en civil styresman, en biskop och
slutligen, där sed varit att börja, en kejsare.
Man må ju unna ett folk den menskliga svagheten
att förherrliga sig sjelf i sina store män.
Något måste förlåtas kärleken och något qvarstå af
föredömet. Döden, som utjemnar stort och litet,
reser en piedestal åt de bortgångne. Bristerna falla
bort, ett lifs betydelse framstår ogrumlad. Det är
renande och uppfriskande att dock se någonting
oåtkomligt för afunden.
Fortgår det, som härtills, skall nästa sekel se
flera döda i marmor och bronz, än lefvande i folkens
främsta leder. Ett folk af sten är dock någonting
spöklikt. Man framsöker ur grafvarna den upphöjda
storhet, som ej mer finns i den lefvande samtiden.
Om marmorn eller bronzen kunde le, huru ofta
skulle ej medlidsamt löje spela kring de stela läpparne
af mensklighetens heroer på piedestalerna!
Vanitas vanitatum!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
