Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gör inte narr av oss, farsgubbe!» sade äntligt den
äldste av dem.
»Ser man på, vilken högfärdig ungtupp! Varför
skulle man inte få göra narr av er?»
»Därför, ser du... Du är visserligen far min, men
om du inte slutar upp med det där — vid Gud, så
klämmer jag till dig!»
»Vadförnågot? Jo du är just en snygg son!
Vadförslag — din egen far?» sade Taras Bulba och vek
av förvåning några steg bakåt.
»Ja, låt så vara att du är min far. Då man kränker
mig, frågar jag inte efter vem det är.»
»Så. Och hur vill du slåss med mig? Tar vi till
knytnävarna?»
»Ja, hur som helst.»
»Nå, så låter vi det gå för knytnävarna», sade Bulba
och kavlade upp ärmarna. »Jag skall nog ta reda på,
hur du sköter dina nävar!»
Och i stället för omfamningar efter den långa
skilsmässan började far och son överhopa varandra med
haglande knytnävsslag, än i sidan, än i korsryggen,
än i bröstet; ibland drogo de sig tillbaka och mätte
varandra med ögonen, så gingo de an på nytt.
»Nej titta, gott folk! Gubben har mist förståndet,
gubben är galen!» ropade den bleka, intorkade och goda
modern, som blivit stående på tröskeln och ännu ej
hunnit omfamna sina dyrbara söner. — »Här kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
