Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tovkatsch infunno sig, föreställde han genast sina
söner med följande ord:
»Se här har ni ett par raska pojkar! De skall i
rappet skickas till Sitsch.»
Gästerna lyckönskade såväl Bulba som de båda
ynglingarna och sade dem, att det gjorde de rätt i och
att det icke fanns en bättre läroanstalt för en ung
man än saporogernas Sitsch.
»Och nu, mina herrar bröder», sade Bulba, »kan var
och en sätta sig till bords var han behagar. Men först
och främst ska vi läska oss med gorjelka[1], gossar
små!... Gud välsigne er! Skål, pojkarna mina — skål,
Ostap, och du med, Andreas! Give Gud er ständig lycka
i krig! Måtte muhammedaner och turkar och tatarer
få stryk av er; och om polackerna hittar på något
sattyg mot vår rena tro, så måtte de med få stryk!
Nå, opp med glaset; hur smakar gorjelkan? Och hur
heter gorjelka på latin? Jojo, pojke, romarna var
träskallar: de visste inte ens att det fanns gorjelka i
världen. Hur var det nu han hette, den där som skrev
latinska verser? Jag är inte så lärd i skriften, därför
minns jag inte riktigt — hette han Horatius, vasa?»
»Nej hör på farsgubben», tänkte för sig själv den
äldre sonen, Ostap, »allt vet den gamla göken, och
ändå gör han sig till.»
»Jag tänker arkimandriten inte ens lät er lukta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
