Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi behöver inte söla längre. Men nu skall vi alla på
kristligt vis slå oss ned före avfärden.»
Alla satte sig, även drängarna, som respektfullt hade
stått vid dörren.
»Och nu mor, välsigna dina barn!» sade Bulba. »Bed
Gud att de måtte strida tappert, alltid bevara sin
ridderliga ära okränkt och alltid försvara den kristna
tron — om inte, må de gå under så att ej ett spår av
dem blir kvar på jorden! Kom till er mor, barn:
modersbönen frälser både på land och vatten.»
Den stackars modern omfamnade dem, tog fram två
små helgonbilder och hängde dem snyftande kring
deras hals.
»Måtte den heliga Guds Moder... bekydda er.
Glöm inte, barn... er mor... Låt höra av er någon
gång...»
Mera fick hon ej fram.
»Nu i väg, gossar!» sade Bulba.
Vid trappan stodo de sadlade hästarna. Bulba
svingade sig upp på sin »Belsebub», som rasande försökte
skaka ifrån sig, när den kände bördan av tio pud på
sin rygg; ty Taras var utomordentligt tjock och tung.
Då modern såg att även sönerna sutto i sadeln,
kastade hon sig in till den yngre, i vars drag ett
hjärtligare uttryck stod skrivet. Hon grep i hans stigbygel,
hon klamrade sig fast vid hans sabel och ville ej släppa
honom ur sina armar. Hennes ögon stodo vidöppna av
förtvivlan. Två kraftiga kosacker togo henne varsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
