Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bort och förde henne in i stugan. Men i samma
ögonblick ryttarna passerade gårdsporten, sprang hon åter
fatt dem. Lätt som en hind, med en snabbhet som var
otrolig vid hennes ålder, ilade hon ut genom porten,
hejdade med oemotståndlig kraft den ena hästen och
omfamnade sin son med en krampaktig, sanslös häftighet.
Hon blev åter bortförd. —
De unga kosackerna redo dystra bredvid sin fader
och höllo tillbaka tårarna, rädda att röja sitt inre för
honom. Men även han å sin sida föreföll något
fördystrad, fastän han gjorde allt för att dölja det.
Det var en grå dag; grönskan skimrade stickande
bjärt; fåglarna kvittrade på något sätt oharmoniskt.
Då de ridit ett stycke, sågo de sig om. Deras hus hade
likasom sjunkit i jorden, ovan marken syntes blott
tvenne små skorstenar och topparna av de träd, vilka
de i barndomen klättrat i som ekorrar. Ännu utbredde
sig framför dem den äng, på vilken deras livs
historia skymtade förbi — ända från den tid, då de tumlade
om i dess daggiga gräs, till den ålder, då de där brukade
vänta den mörkögda kosackflickan, som skyggt kom
smygande på sina friska snabba fötter.
Men nu sträckte sig bara brunnssvängeln mot
himlen, med det i toppen fastgjorda kärrhjulet; och snart
därpå växte den tillryggalagda slätten till ett berg, som
skymde allting där bortom...
Farväl, barndom och barndomslekar och allt
därborta — farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
